Jag arrenderade en liten bit jakt emällan Herrejägarnes jakt och där var Rådjur. Jag kom överens med däm att vi inte skulle jaga der förrän tiden blev att jaga rådjur. Där bodde en gammal jägare i närhetten och jag bad honom höra efter om de jagade där. En dag kom han och talte om att idag var dom där och hade dref på djuren.

– Det är bra. Hörde var hundarna släppte dem
– Jo de släppte vid Röggebärga
– Det är bra
– Dagen innan de bli lofliga, så möt mig vid vägsjälet, så ska jag se vem som ska ha djuren, jag eller söndagsjägarna.

När tiden var inne gick jag upp, och Jöns punktlig som ett urverk, var på plassen.
– Nu tar du hunden och går ner mot Morbergs och släpper den. Jag står vid Rökebärgs dan där kommer de. Skulle de välja Släthult kommer de över Arlys mosse, där står du. Vem som skjuter så går inte den andre dit. Du förstår, inga bevis, uttan djuren skall in i Gamla Raskens Källare. Har du förstått, som du vill?

Bälman börjar sin jufliga röst en liten bort och de äro hos mig, jag passar dem och strör salt i dem, och salt i gapet sedan i källaren. Dagen äfter när de äro lofliga är jag på min jaktmark drifer själf en rondel sjuter så ett par skott, har beställt en skjuss som kommer och hämtar juren. Säljer dem och står och flår dem när jägarna komma.

– Blixt hade bråt att skjuta djuren.
– Inte så värst, ni hade brådare. Ni begynnte för en vecka sen.
– Var har Blixt fått reda på dät
– Jenom säkert bud, annars skulle ni fått vara med idag. Men ni ser att synden straffar sig själf. Tagen lärdom af detta. Så long.

En Elgjak samma herrar

Dagen förre älgjakten voro de samlade och taltes vid att Blixt inte skulle få varra med. Min son stod och hörde dät och han kom hem och talte om det för mig.
– Gärna för mig, jag tar nog en älg själf, när jag vill.
Ni må tro att det var bålda jägare som ställdes ut på älgjakt. Synarket yvå som utmärkte sig. Eskånen som hade ett trepipigt jevär, han stod på en slätt mosse. Fick se en älgtjur komma emot sig. Blef så rädd att han kröp ner i ett dike och gömde sig medan älgen gick förbi. De andra satt upp i träden. En inspektor hade köpt fem skott i järnhandeln. Dagen äfter kom han och lämna skotten tillbaka. Män de svara att de säljer och inte köpper! Sedan kom han till mig och ville sälja dem. Jag tyckte synd om karen, så jag köpte kulskotten. Han hade jit 25-or styck. Jag fick dem för 20 ör. Dagen efter rännade det stort. Jag lånnade en båt och tog min älste son med mig och rode över sjön, och uppe i skogen släpte honden. Det blev genast ståndskall. Jag skulle gå dit fick se älgtjuren komma snett emot mig. Tittade ut en jusning i skogen och såg mällan två björkar, där jag hade fint håll på en 30 meter. Och när han kom dit, small det och han tog ett hop och falt mot en björk och allt ihop varra inte mer än två minutter. Men det svåraste var att få den flådd och bärra den till sjön uttan att någon såg. Män det gick bra, vi fick hela båten full af köt. Det stormar hårt på sjön, män Blixt klarrade det fint. Storjägarne fick inte någon älg det året och har nog inte fått det än.